Love you forever

En dag med oändligt många tankar i mitt huvud. Upp och ner var och varannan minut.

Jag har kännt mig lycklig och rik. Rik och lycklig för att jag har en fantastisk familj, en hel hög med overkligt fina vänner, en utbildning, ett jobb och ett hem.

Jag har kännt mig olycklig och ensam. Ensam och olycklig för att jag älskar en människa jag inte kan leva med. En människa jag saknar något fruktansvärt. Jag lyssnade på en låt och noterade att texten är min verklighet;

we could keep tryin but things will never change,
so i don't look back
still i'm dying with every step i take
but i don't look back and it hurts with every heartbeat...

När jag är ledsen tänker jag ofta på min farmor. Jag var inte särskilt gammal när hon gick bort. Tror jag var 10... Min farmor var den raraste man kan tänka sig. Och hon älskade mig. Hon älskade mig så oerhört. Och jag älskade henne, det gör jag ännu. Och jag saknar henne.

Sen är jag åter tillbaka till lyckan och tacksamheten. Och det är ni, älskade familj och vänner, som gör mig till den starka människa jag är. För det är jag, stark och enastående.

When I said that I love you I meant that I´d love you forever.