2009/11/10

Håll tummarna för morgondagen

Det här är tydligen ingen blogg. Tydligen är det en dagbok om omöjlig kärlek och smärta. Det var för fan inte tanken. Damn it.
Vi håller tummarna för att detta blir en blogg imorgon.

Döden

Jag har väntat på min död länge, jag tror jag tänkte tanken första gången när jag var 10 år.
Den har kommit till mig nu, döden.
Livet utan dig är döden.

Min eviga kärlek.

2009/11/09

Hjärta eller hjärna?

Vem sitter inne på facit? Det är fritt fram att tillkännage det nu för detta driver mig till vansinne.
Har haft besök av min mor som lyssnat, tröstat, försökt råda... Men ingen annan än jag vet hur mitt hjärta känner. Det är smärta rakt igenom.
Tårar börjar rinna helt utan förvarning. Hemma, på kontoret, i bilen, på stan... Överallt följer de mig och lämnar salta ränder längs kinderna.

I know that living with you baby was sometimes hard
But I'm willing to give it another try
Cause nothing compares ...
Nothing compares to you - Sinead O´Connor

Någon som anar en viss ambivalens? I do...

XX

2009/11/03

Love you forever

En dag med oändligt många tankar i mitt huvud. Upp och ner var och varannan minut.

Jag har kännt mig lycklig och rik. Rik och lycklig för att jag har en fantastisk familj, en hel hög med overkligt fina vänner, en utbildning, ett jobb och ett hem.

Jag har kännt mig olycklig och ensam. Ensam och olycklig för att jag älskar en människa jag inte kan leva med. En människa jag saknar något fruktansvärt. Jag lyssnade på en låt och noterade att texten är min verklighet;

we could keep tryin but things will never change,
so i don't look back
still i'm dying with every step i take
but i don't look back and it hurts with every heartbeat...


När jag är ledsen tänker jag ofta på min farmor. Jag var inte särskilt gammal när hon gick bort. Tror jag var 10... Min farmor var den raraste man kan tänka sig. Och hon älskade mig. Hon älskade mig så oerhört. Och jag älskade henne, det gör jag ännu. Och jag saknar henne.

Sen är jag åter tillbaka till lyckan och tacksamheten. Och det är ni, älskade familj och vänner, som gör mig till den starka människa jag är. För det är jag, stark och enastående.

When I said that I love you I meant that I´d love you forever.

2009/11/02

Märklig shoppingrunda

Hade en heldag med min fina mor i lördags, fantastiskt och alldeles alldeles underbart i vanlig ordning. Är det något jag verkligen älskar är det mys med mamma. Målet var att hitta en snygg handväska till modern. Det kan vara lite knöligt att hitta sånt som faller henne i smaken då det inte bara ska vara snyggt, utan det ska även vara bekvämt och praktiskt. Jag brukar oftast få göra avkall på något av kriterierna för att få med mig något hem. Min mor vill dock inte nöja sig med kompromisser. Ska det va så ska det va annars kan det va.
Efter en massa rännande till höger och vänster gick vi istället in på NK. Säkert kort sa jag, hittar du inte en väska på NK så hittar du ingen väska alls. PUNKT. Och mycket riktigt; en helt makalös pjäs väntade på oss. Den var så löjligt perfekt (tyckte jag) så jag höll på att ramla baklänges, kasta kryckorna och slå frivolter av lycka, och så småningom även avund.
Nu försöker jag hitta tillfällen att stjäla skönheten.
Min shopping gick det sämre med. Köpte en jacka på Zara för cirka 6 veckor sedan. Den hade gått sönder i fodret och jag tänkte att jag skulle passa på att byta den när jag ändå var i stockholm. Skickade iväg mamma till kassan för att lämna tillbaka den. Var rädd att de skulle börja tjafsa och då är min mor bättre på att var surkärring än vad jag är.
Inga problem, den togs tillbaka för reklamation och mamma fick pengarna i handen. Problemet nu; jag hittade ju ingen annan jacka som jag ville ha.
Resultat av min shoppingrunda; jag blev av med min jacka, men fyllde inte på med någon ny. Utan shoppingkassar och jacka fick jag istället åka hem i enbart kofta. Tur koftan var varm åtminstone.

Vilket meningslöst inlägg. Tjo, I´m back to boring blogging.

Peace

2009/10/31

Back in business

Det var inte igår. Tänkte att det kanske kunde vara kul att skriva lite blogg igen. Vi får se hur det går men ni som vill får gärna följa mina tankar. Ses en annan timme, för nu är det sömn som hägrar.

Peace